Väder
Det har varit jättefint väder här i helsingfors de senaste dagarna...och i sverige åxå har jag fått rapporter om! Underbart! Känns som att sommaren är här även fast vi ju alla vet att det inte kommer vara sånt här väder nu i tre månader framåt...det ska tydligen bli kallare redan nu i veckan (här i finland iallafall). Men nu har det alltså vatt varmt och fint!
Jag har varit ledig hela helgen..så det har funnits tid för att göra massor av saker..men som vanligt har inte hälften blivit gjort, (att man ska vara så lat.. jaja...det kan jag avhandla i ett annat inlägg=) )
I lördags gick jag iallafall ut och promenerade. Jag gick som jag brukar ner mot vattnet..men sen istället för att svänga vänster och komma fram till "mitt" berg så gick jag höger och bara strosade längst med vattnet. Det var mycket folk. Barnfamiljer som åt glass, par som hade picknick på gräsmattan, någon äldre herre i sin finkostym och hatt (såg varmt ut). Efter en stund kom jag fram till en skateboard-park (eller vad man ska kalla det). Jag satte mig på en bänk och tittade på killarna som åkte skateboard (och någon enstaka med inlines), på när de försökte hoppa över nått hinder, glida längst ett räcke eller bara hoppa och flippa runt skateboarden innan de landade på den igen. Jag var helt imponerad....så häftigt. Jag vill åxå kunna det tänkte jag...tills jag såg en kille som försökte sig på ett trix som misslyckades. Det såg inte så skönt ut när han landade på den hårda asfalten och skrapade upp sitt knä. Brevid skateboard-parken fanns det en basketplan. Några killar i min ålder spelade mot varandra mot en korg...på andra sidan försökte en liten kille på kanske 8 år förgäves få i bollen i korgen. Är man bara 8 så sitter ju korgen väldigt väldigt högt upp. Men skam den som ger sig, han kämpade och kämpade och till slut så lyckades han pricka rätt! Jag satt bara på min bänk och njöt och kände hur glad jag var...och då slog det mig (som ni märker så är det ofta som tankar bara slår mig...och som sen fastnar!=) ). Det är ju jätte härligt att det är sommar och alla är glada och trevliga mot varandra (kändes det som då iallafall) och man mår bra bara för att det är sol ute. Varför är det så? Varför låter vi oss påverkas så mkt av nått som vädret? Höstdepression är ju ganska vanligt. Bara för att det är grått och trist ute så tar vi det in i hjärtat/hjärnan och låter det mörka ta över. Varför?? Är inte vi människor förnuftiga nog att veta att det kommer en ljusare tid snart igen och lära oss att uppskatta och njuta av den mörkare årstiden? Finns det nått mysigare än att kura ihop sig i soffan med en kopp the och titta på en bra film när det är som värst höstväder ute och regnet piskar mot fönstret?
Visst, det är inte kul att gå ut när det regnar för 10 dagen i rad..och man blir genomblöt bara man ska gå till affären och handla... men kanske handlar det så mkt om var man lägger sin tankeenergi (som med allt annat) Tänker man att det blir mörkt och jobbigt på hösten och man bara längtar till sommaren...så blir det ju mörkt och jobbigt!
Sen finns det väl de som har sommar depression åxå...som kanske tycker det är jobbigt åt andra hållet med så mkt ljus och värme.
Hjärnan är en lustig sak. Hur den sparar tankar och känslor..och att hjärnan "omedvetet" plockar fram dem när de kommer i kontakt med samma väder eller så igen. ok..det kanske lät lite konstigt... jag ska ge ett exempel så kanske det blir tydligare.
När jag hade mitt första sommarlov från gymnasiet så ringde min klassföreståndare hem till oss bara någon vecka in på sommarlovet. Han berättade att en tjej i min klass hade dött. Jag vet fortfarande idag inte vad hon dog av...om det var självmord eller sjukdom?! Jag kände inte henne speciellt väl, även fast vi hade gått på samma skola även på högstadiet, och nu hade vi alltså gått i samma klass i ett år. Men känslan som kom av detta besked att en tjej som jag ändå "kände" och som var lika gammal som mig..hade dött...det satte djupa spår. I flera år efter, just när de första sommardagarna kom och det började bli varmt...så fick jag samma olustiga känsla i kroppen.
Samma sak kan det ju även vara med luktsinnet. Olika dofter ger olika känslor...jag kan fortfarande få en viss känsla av någon parfym till exempel...även fast minnet har glömt bort själva händelsen. Konstigt!
Men, för att återgå till att prata om vädret, så ska jag iallafall försöka sluta med att ta vädret som riktmärke hur jag ska må under dagen. Det är klart att man blir glad av att vakna och titta ut och se att det är blå himmel och strålande sol...men jag tänker minsann försöka att känna mig lika glad och entusiastisk över dagen även om det regnar ute!
Det finns inget dåligt väder..bara dåliga kläder=)
This is Mattiaz signing off!
Jag har varit ledig hela helgen..så det har funnits tid för att göra massor av saker..men som vanligt har inte hälften blivit gjort, (att man ska vara så lat.. jaja...det kan jag avhandla i ett annat inlägg=) )
I lördags gick jag iallafall ut och promenerade. Jag gick som jag brukar ner mot vattnet..men sen istället för att svänga vänster och komma fram till "mitt" berg så gick jag höger och bara strosade längst med vattnet. Det var mycket folk. Barnfamiljer som åt glass, par som hade picknick på gräsmattan, någon äldre herre i sin finkostym och hatt (såg varmt ut). Efter en stund kom jag fram till en skateboard-park (eller vad man ska kalla det). Jag satte mig på en bänk och tittade på killarna som åkte skateboard (och någon enstaka med inlines), på när de försökte hoppa över nått hinder, glida längst ett räcke eller bara hoppa och flippa runt skateboarden innan de landade på den igen. Jag var helt imponerad....så häftigt. Jag vill åxå kunna det tänkte jag...tills jag såg en kille som försökte sig på ett trix som misslyckades. Det såg inte så skönt ut när han landade på den hårda asfalten och skrapade upp sitt knä. Brevid skateboard-parken fanns det en basketplan. Några killar i min ålder spelade mot varandra mot en korg...på andra sidan försökte en liten kille på kanske 8 år förgäves få i bollen i korgen. Är man bara 8 så sitter ju korgen väldigt väldigt högt upp. Men skam den som ger sig, han kämpade och kämpade och till slut så lyckades han pricka rätt! Jag satt bara på min bänk och njöt och kände hur glad jag var...och då slog det mig (som ni märker så är det ofta som tankar bara slår mig...och som sen fastnar!=) ). Det är ju jätte härligt att det är sommar och alla är glada och trevliga mot varandra (kändes det som då iallafall) och man mår bra bara för att det är sol ute. Varför är det så? Varför låter vi oss påverkas så mkt av nått som vädret? Höstdepression är ju ganska vanligt. Bara för att det är grått och trist ute så tar vi det in i hjärtat/hjärnan och låter det mörka ta över. Varför?? Är inte vi människor förnuftiga nog att veta att det kommer en ljusare tid snart igen och lära oss att uppskatta och njuta av den mörkare årstiden? Finns det nått mysigare än att kura ihop sig i soffan med en kopp the och titta på en bra film när det är som värst höstväder ute och regnet piskar mot fönstret?
Visst, det är inte kul att gå ut när det regnar för 10 dagen i rad..och man blir genomblöt bara man ska gå till affären och handla... men kanske handlar det så mkt om var man lägger sin tankeenergi (som med allt annat) Tänker man att det blir mörkt och jobbigt på hösten och man bara längtar till sommaren...så blir det ju mörkt och jobbigt!
Sen finns det väl de som har sommar depression åxå...som kanske tycker det är jobbigt åt andra hållet med så mkt ljus och värme.
Hjärnan är en lustig sak. Hur den sparar tankar och känslor..och att hjärnan "omedvetet" plockar fram dem när de kommer i kontakt med samma väder eller så igen. ok..det kanske lät lite konstigt... jag ska ge ett exempel så kanske det blir tydligare.
När jag hade mitt första sommarlov från gymnasiet så ringde min klassföreståndare hem till oss bara någon vecka in på sommarlovet. Han berättade att en tjej i min klass hade dött. Jag vet fortfarande idag inte vad hon dog av...om det var självmord eller sjukdom?! Jag kände inte henne speciellt väl, även fast vi hade gått på samma skola även på högstadiet, och nu hade vi alltså gått i samma klass i ett år. Men känslan som kom av detta besked att en tjej som jag ändå "kände" och som var lika gammal som mig..hade dött...det satte djupa spår. I flera år efter, just när de första sommardagarna kom och det började bli varmt...så fick jag samma olustiga känsla i kroppen.
Samma sak kan det ju även vara med luktsinnet. Olika dofter ger olika känslor...jag kan fortfarande få en viss känsla av någon parfym till exempel...även fast minnet har glömt bort själva händelsen. Konstigt!
Men, för att återgå till att prata om vädret, så ska jag iallafall försöka sluta med att ta vädret som riktmärke hur jag ska må under dagen. Det är klart att man blir glad av att vakna och titta ut och se att det är blå himmel och strålande sol...men jag tänker minsann försöka att känna mig lika glad och entusiastisk över dagen även om det regnar ute!
Det finns inget dåligt väder..bara dåliga kläder=)
This is Mattiaz signing off!
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag älskar dina långa, poetiska, tänkvärda, fundersamma inlägg:) Kram!!
Postat av: frida
Ja,men nu kommer du snart hem. Här är 2(eller 4) som hoppas att du kommer till Skåne runt den 4 juni. Och i metropolen mitt i Skåne skiner alltid solen (förutom just nu kanske).
Trackback
