tiazen

Runt om i världen så pågår just nu väldigt många pride-festivaler. Stockholm pride (som dessutom i år är euro-pride) kommer snart att gå av stapeln.
Jag har aldrig varit ett stort fan av pride...tyckte det mest varit ett jippo som istället för att höja toleransen mest bara spär på fördommarna som redan finns ute i landet om homosexuella. Jag var i sthlm 2 år då det var pride utan att besöka den överhuvudtaget, och när man berättade det för folk (läs andra homosexuella) så var det många som blev chokade (jag bokstavligt talat) Precis som att man MÅSTE gå på pride bara för att man är bög?!!

Första gången jag var på pride var 2005..men det var för att vi uppträdde första dagen med satur day night fever. Så jag var bara inne i parken den kvällen och lyssnade på det som var efter oss, vilket i och för sig var kul. Bra konsert liksom. Men sen var det inte mer med det. Jag åkte ner till skåne över helgen och "missade" resten av pride, men det var inget jag var speciellt ledsen över.
Förra sommaren så vad jag "hemma" i stockholm under pride veckan. Tänkte att det kunde ju vara kul att se paraden, eftersom jag aldrig gjort det tidigare, och se om mina förutfattade meningar om den stämde. Jag hade nämligen den bilden man får av media hur paraden är. "Bara" en massa (förlåt uttrycket) fjollor i mini-shorts och rosa boa runt halsen som stutsar runt på ett bilflak till schlager musik...eller hysteriska transor i vansinniga kreationer...alltså bara så hysteriskt och "fjoll-bögigt" som möjligt. Man kan väl säga att jag hade ganska fel. Visst fanns det en och annan rosa fjoll-troll och hysteri-transa, men mest av allt så var det vanliga normala människor som tågade förbi. Med plakat och banderoller. Det var faktiskt väldigt fint att se. Gay-poliserna, Stolta föräldrar, Positiva Gruppen Mfl. Efter att ha tittat på paraden en stund så gick jag och min dåvarande pojkvän in och med i paraden. Vi hamnade bakom banderollen: Regnbågsföräldrar..och jag måste erkänna att det var en ganska så cool känsla att gå hand i hand med den man var kär i, upp längs hela Hornsgatan där 1000-tals människor stod och tittade på och applåderade längs hela vägen, och man fick bara vara som man är. För säga vad man vill, och hur långt vi än har kommit med att bli accepterade, så tänker man sig ändå alltid lite för när man går hand i hand med en kille på stan. Man släpper händerna om man e på väg att möta några som ser ut att inte vara så accepterande (kanske en fördom i sig från homosexuellas sida...men man vågar ju inte chansa...). Så det var en häftig känsla att gå där och slappna av.
Efter det så var jag inne i prideområdet åxå en dag (en kompis hade en konsert) och det var trevligt. Men inget speciellt.
Min syn om pride hade på ett sätt blivit bättre, men på ett annat sätt konstaterat det jag redan tänkte om pride.

Att det kommer en massa homosexuella till pride från hela landet är ju självklart, och det är jättebra att homosexuella uppmärksammas, men det känns som att det är mer för att festa och ragga än för att göra så att det blir helt accepterat att va homosexuell i dagens samhälle. Vad händer sen när de åker tillbaka hem till sina mindre städer och kommer på jobbet på måndag... berättar de att de varit i stockholm på pride..? Att de har träffat världens gulligaste kille som ska komma och hälsa på veckan efter?? Eller går de tillbaka till att ha det som det var innan...om ingen frågar..så berättar jag inget heller..?? Och vad hjälper det då om man var på pride?? ingenting tycker jag.
Pride ska väl vara till för att uppmärksamma att vi fortfarande har en bit kvar till ett jämnställt samhälle? Inte bara vara en stor fest för homosexuella? (Om man nu vill vara som alla andra...varför ha en fest för sig själva?!)
Jag vet att det mycket är medias vinkel på hela festivalen som är fel. Det är klart att de väljer att sätta in en bild på en halvnaken rå sminkad kille som satt på rosa vingar på ryggen och tillhörande faghag än en bild på två "vanliga" killar eller tjejer som går hand i hand, men det är så synd. Känns som att man måste komma på ett sätt att ändra på det. Hur har jag inte kommit på än...återkommer!=)
Jag hade en disskution med en kompis om pride för ett tag sedan. Vi var överens om att medias vinkling är lite fel, men han tyckte att det är bra så länge man får en reaktion. Om Ulla och Nisse sitter hemma i sin stuga och ser ett reportage om Pride på Tv och blir upprörda så blir det iallafall en reaktion om än negativ... men jag är av en annan åsikt. Jag tror inte att man kan förändra folks åsikter genom negativa reaktioner. Jag tror mer på att visa att homosexuella är precis som alla andra. Inget konstigt alls. För det handlar ju om okunskap!

Pride betyder ju stolthet och det är klart att man ska vara stolt. Men jag tycker att de har fått det lite om bakfoten. De pratas så mycket om att man ska vara stolt för att man e homosexuell. Varför då?? Jag vill inte vara stolt för att jag är homosexuell. Varför ska jag vara det?? Heterosexuella går väl inte runt och tänker att de är stolta för att de är streighta?? Din homosexuelitet gör dig ju inte till den du är?! Det är bara en liten del av dig! Jag vill vara stolt för att jag är jag..för att jag är den människan jag är. Sen vem jag blir kär i spelar ingen roll alls!!
Det är en sån värld jag vill leva i. Där alla får vara som de vill..och vara stolta över sig själva!

This is Mattiaz signing out.