Konsten att vara snäll
Jag fick en bok som heter Konsten att vara snäll (skriven av Stefan Einhorn) i julklapp av min moster och hennes man. Tog jag det som en hint och som en förolämpning kan man ju undra (haha), men svaret är; nej det gjorde jag verkligen inte. Blev för stunden mest bara glad över att jag fick en oväntad julklapp. Jag fick även den sista Harry Potter boken i julklapp och eftersom det var en mer väntad julklapp (och en som jag hade hoppats på att få) så var ju den så klart prio ett när jag skulle sätta igång att läsa! (sträckläste nästan hela på buss från karlskrona till uppsala), så "Konsten att vara snäll" blev liggande ett tag. Hittade den i min bokhylla (eller snarare bok-skåp som jag har här i finland) för 2 månader sen och tänkte att jag skulle ge den en chans. En otroligt spännande bok. Den beskriver på ett väldigt bra sätt vad det är att vara snäll. Och hela boken börjar med att han skriver att det i dagens samhälle nästan har blivit fullt att vara snäll. Att om man beskriver någon som snäll...så associeras det till lite dum och mesig, och det håller jag verkligen med om. Men hur blev det så??
Jag gick och funderade på denna bok när jag gick hem från jobbet idag (en underbar kväll förresten..för första gången så var det fortfarande ljust när jag gick hem och man kände riktigt hur sommaren e på väg=) ) . Jag vill vara snäll. Jag vill att folk ska uppfatta mig som en snäll kille...men jag vill ju inte att det ska sluta där, och det är kanske det som e skillnaden. Som det stog i den här boken, att man får ju inte vara snäll på ett sätt som gör att man trycker ner sig själv eller vara snäll mot någon och i samma veva vara dum mot sig själv. Det är en svår balansgång tycker jag. Och även detta faktum att vara snäll mot nogån trots att det för stunden uppfattas som allt annat en snällt. I boken tas det upp ett exempel om dålig andedräkt. Hur många skulle säga till någon som man märker har dålig andedräkt.?!? Inte så många tror jag. Jag skulle inte våga (och har inte vågat...) man e rädd att personen ska bli ledsen eller arg och man vill inte lägga sig i. Men faktum är ju att om man säger till personen i fråga så gör man ju honom/henne en tjänst i långa loppet..även fast det kanske är tungt att höra för stunden. Det är en stor skräck hos mig att jag ska ha dålig andedräkt utan att märka det och att ingen säger nått. Så om det är så, så har nu ALLA min absoluta tillåtelse att säga till mig om jag skulel ha dålig andedräkt!=)
Jag var på designmuseet här i helsingfors för några veckor sedan. Jag hade besök från London och vi skulle vara lite kulturella. Själva museet var tyvärr ingen hit för deras huvudutställning var stängd och vi fick betala 6 euro för massa tråkiga smycken...=) (men det är en annan historia) De hade ingen garderob på museet, istället så fanns det skåp där man kunde hänga in sina kläder och väskor. Detta kostade 50cent, som man sen fick tillbaka när man låste upp skåpet igen. Eftersom vi var två så skulel vi ta vars ett skåp (de var ganbska små) och i ett av skåpen låg det redan en 50centare. Vet inte om det var glömt eller om det var efterlämnat med flit, men det blev en glad överraskning för vi hade bara en 50centare och så slapp vi gå och växla eller pressa in våra saker i ett skåp. När vi sen skulle gå därifrån så lät vi det myntet vi hade hittat ligga kvar och jag lät även myntet i mitt skåp som jag hade betalat med ligga kvar...för attg vara snäll moit nästa person som kommer. Tänkte att jag skulle gå dit några dagar senare för att se om mynten fortfarande låg kvar. en typ av Pay it forward. Min kära vän Alma tyckte inte jag skulle gå tillbaka och titta eftersom risken fanns då att jag skulle bli besviken på mänskligheten för hon trodde inte det skulle ligga kvar, men jag är ändå nyfiken. Komemr kanske gå dit imorgon (ligger på vägen till teatern) och OM de skulle vara så att de int eliger kvar så ska man kanske lägga dit två nya mynt. Så blir någon glad när de hittar dem. Det kostar ju inte ås mkt och är inte så svårt att vara snäll!
En gång när jag borde vatt snäll men inte vågade var när jag var i London för några veckor sedan (speciellt eftersom jag precis hade läst slut "konsten att vara snäll" på planet dit)
Jag kom till tågstationen ganska sent en kväll och visste inte vilket tåg jag skulle ta för att komma hem till min kompis där jag bodde (Hon bodde inte på tunnelbane-linjen utan man tar vanligt tåg dit) så jag går till biljettkassorna för att fråga. När jag kommer dit står det en tjej och pratar med mannen i luckan. Av det jag hör så förstår jag att hon har försökt köpa en tågbiljett i en av automaterna men den har bara tagit hennes pengar utan att ge henne någon biljett. Mannen i luckan bara skakar på huvudet och säger att det inte är hans problem. Hon ber att få låna telefonen något som mannen åxå nekar till. Det utvecklar sig till en ganska så hetsk diskussion. Här står jag och har världens bästa chans att göra något snällt; gå fram och fråga om hon vill låna pengar till en biljett, eller bara låna min telefon, men vad gör jag.... Jag går därifrån för jag känner mig lite dum som står och lyssnar på deras samtal och vill inte lägga mig i! Jag försöker själv leta upp nånstans där jag kan ta reda på vilket tåg jag ska ta men misslyckas och går tillbaka 5 minuter senare till samma ställe. Tjejen är borta så jag går fram och frågar vilket tåg jag ska ta. Mannen tittar lite surt på mig och muttrar fram att jag ska åka från perrong 5. På tåget sen fick jag så otroligt dåligt samvete äver denna stackars tjej. Jag menar, hade jag varit hon så hade jag bara blivit glad över att någon erbjöd sin hjälp, och jag kände mig så dum som bara hade "blundat" för ett problem istället för att göra nånting åt det. Så då bestämde jag mig för att nästa gång jag hamnar i nån liknande situation inte låta feghet stå ivägen för ett försök att hjälpa någon. Det värsta som kan hända är ju faktiskt att man bara får ett nej tack!
Jag tror tyvär inte att jag är speciellt ensam om att vända ryggen till och låta folk sköta sitt när man ser någon som behöver hjälp... Men en sån värld vill inte jag leva i. Jag vill leva i en värld där vi hjälper varandra! Som min kloka vän rickard berättade häromdagen, att på hans brorsdotters skola så får barnen massera varandra ofta, för de har pedagogiken att den man masserar den slår man inte! Och kan det inte var likadant med något sånt här...den man är snäll mot, den är snäll tillbaka, och då behöver det nödvändigtvis inte vara tillbaka till den som var snäll från början utan kanske till någon annan och så är den snäll mot någon osv. Så vill jag försöka leva iallafall! Jag är inte dum, men snäll! =)
This is Mattiaz signing off! =)
Jag gick och funderade på denna bok när jag gick hem från jobbet idag (en underbar kväll förresten..för första gången så var det fortfarande ljust när jag gick hem och man kände riktigt hur sommaren e på väg=) ) . Jag vill vara snäll. Jag vill att folk ska uppfatta mig som en snäll kille...men jag vill ju inte att det ska sluta där, och det är kanske det som e skillnaden. Som det stog i den här boken, att man får ju inte vara snäll på ett sätt som gör att man trycker ner sig själv eller vara snäll mot någon och i samma veva vara dum mot sig själv. Det är en svår balansgång tycker jag. Och även detta faktum att vara snäll mot nogån trots att det för stunden uppfattas som allt annat en snällt. I boken tas det upp ett exempel om dålig andedräkt. Hur många skulle säga till någon som man märker har dålig andedräkt.?!? Inte så många tror jag. Jag skulle inte våga (och har inte vågat...) man e rädd att personen ska bli ledsen eller arg och man vill inte lägga sig i. Men faktum är ju att om man säger till personen i fråga så gör man ju honom/henne en tjänst i långa loppet..även fast det kanske är tungt att höra för stunden. Det är en stor skräck hos mig att jag ska ha dålig andedräkt utan att märka det och att ingen säger nått. Så om det är så, så har nu ALLA min absoluta tillåtelse att säga till mig om jag skulel ha dålig andedräkt!=)
Jag var på designmuseet här i helsingfors för några veckor sedan. Jag hade besök från London och vi skulle vara lite kulturella. Själva museet var tyvärr ingen hit för deras huvudutställning var stängd och vi fick betala 6 euro för massa tråkiga smycken...=) (men det är en annan historia) De hade ingen garderob på museet, istället så fanns det skåp där man kunde hänga in sina kläder och väskor. Detta kostade 50cent, som man sen fick tillbaka när man låste upp skåpet igen. Eftersom vi var två så skulel vi ta vars ett skåp (de var ganbska små) och i ett av skåpen låg det redan en 50centare. Vet inte om det var glömt eller om det var efterlämnat med flit, men det blev en glad överraskning för vi hade bara en 50centare och så slapp vi gå och växla eller pressa in våra saker i ett skåp. När vi sen skulle gå därifrån så lät vi det myntet vi hade hittat ligga kvar och jag lät även myntet i mitt skåp som jag hade betalat med ligga kvar...för attg vara snäll moit nästa person som kommer. Tänkte att jag skulle gå dit några dagar senare för att se om mynten fortfarande låg kvar. en typ av Pay it forward. Min kära vän Alma tyckte inte jag skulle gå tillbaka och titta eftersom risken fanns då att jag skulle bli besviken på mänskligheten för hon trodde inte det skulle ligga kvar, men jag är ändå nyfiken. Komemr kanske gå dit imorgon (ligger på vägen till teatern) och OM de skulle vara så att de int eliger kvar så ska man kanske lägga dit två nya mynt. Så blir någon glad när de hittar dem. Det kostar ju inte ås mkt och är inte så svårt att vara snäll!
En gång när jag borde vatt snäll men inte vågade var när jag var i London för några veckor sedan (speciellt eftersom jag precis hade läst slut "konsten att vara snäll" på planet dit)
Jag kom till tågstationen ganska sent en kväll och visste inte vilket tåg jag skulle ta för att komma hem till min kompis där jag bodde (Hon bodde inte på tunnelbane-linjen utan man tar vanligt tåg dit) så jag går till biljettkassorna för att fråga. När jag kommer dit står det en tjej och pratar med mannen i luckan. Av det jag hör så förstår jag att hon har försökt köpa en tågbiljett i en av automaterna men den har bara tagit hennes pengar utan att ge henne någon biljett. Mannen i luckan bara skakar på huvudet och säger att det inte är hans problem. Hon ber att få låna telefonen något som mannen åxå nekar till. Det utvecklar sig till en ganska så hetsk diskussion. Här står jag och har världens bästa chans att göra något snällt; gå fram och fråga om hon vill låna pengar till en biljett, eller bara låna min telefon, men vad gör jag.... Jag går därifrån för jag känner mig lite dum som står och lyssnar på deras samtal och vill inte lägga mig i! Jag försöker själv leta upp nånstans där jag kan ta reda på vilket tåg jag ska ta men misslyckas och går tillbaka 5 minuter senare till samma ställe. Tjejen är borta så jag går fram och frågar vilket tåg jag ska ta. Mannen tittar lite surt på mig och muttrar fram att jag ska åka från perrong 5. På tåget sen fick jag så otroligt dåligt samvete äver denna stackars tjej. Jag menar, hade jag varit hon så hade jag bara blivit glad över att någon erbjöd sin hjälp, och jag kände mig så dum som bara hade "blundat" för ett problem istället för att göra nånting åt det. Så då bestämde jag mig för att nästa gång jag hamnar i nån liknande situation inte låta feghet stå ivägen för ett försök att hjälpa någon. Det värsta som kan hända är ju faktiskt att man bara får ett nej tack!
Jag tror tyvär inte att jag är speciellt ensam om att vända ryggen till och låta folk sköta sitt när man ser någon som behöver hjälp... Men en sån värld vill inte jag leva i. Jag vill leva i en värld där vi hjälper varandra! Som min kloka vän rickard berättade häromdagen, att på hans brorsdotters skola så får barnen massera varandra ofta, för de har pedagogiken att den man masserar den slår man inte! Och kan det inte var likadant med något sånt här...den man är snäll mot, den är snäll tillbaka, och då behöver det nödvändigtvis inte vara tillbaka till den som var snäll från början utan kanske till någon annan och så är den snäll mot någon osv. Så vill jag försöka leva iallafall! Jag är inte dum, men snäll! =)
This is Mattiaz signing off! =)
Kommentarer
Trackback
